Min farbror och hans fina familj var hem till oss i söndags med en säng till så det var liksom bara att sätta fart med mejseln..

Det gick väl sådär, jag bestämde mig ganska snabbt för att ge upp. Det är ingen ide att sätta igång med sånahär prylar när man är ensam hemma, man blir helt genomsvett !

Så det blir alltså en sista natt tillsammans, skönt på nått vis, jag känner mig inte riktigt redo. Första tecknet på att bebisarna börjar bli stora ju... 4 månader i morgon faktiskt.

Imorgon kommer Christian hem tidigare från jobbet och då ska vi åka och hämta mitt nya skåp. Jag har skramlat ihop 300kr än sålänge! Får väl åka och panta alla kassar med burkar så är jag i hamn sen.

Vad är det då som har gjort dagen så bra tro... Värmen såklart... SOL.. OJ OJ OJ man kan ju bli religös för mindre.

Folk kryper ut ur deras små skal, ut ur stugorna blekare än någonsin men med näsan i vädret i hopp om bättre tider och av någon anledning verkade många av dessa blekfisar lockas till just min trädgård, det var småbarn och stora barn, mammor och pappor och vad jag älskar att ha det så.. det sponatana... och solen. Och värmen.

...

Jag har kikat igenom blocket ett antal gånger de senaste månaderna, på jakt...

Nu är det iof så att jag har ett eget konto, ett Annelie- konto.

- Alla har egna konton kanske ni tänker nu och så är det ju givetvis, det är inte så att jag är omyndigförklarad eller så men jag har liksom ett eget konto med pengar på som jag får göra precis vad jag vill med, helt befriat från ekonomiska pekpinnar från mannen.

Jag öppnade kontot för att jag och mannen inte kunde komma överens om hur mycket vi skulle lägga på en kamin. Han ville köpa en billig variant och jag en dyrare, då bestämde jag mig för att spara ihop till min dyrare variant helt själv för då kunde han liksom inte vinna den fighten.

Nu har jag utökat planerna för kontot med att renovera köket också, att det bara sitter 850kr på det än sålänge stoppar inte mina storstilade planer. Men om jag nu ska köpa ett skåp för dessa pengar blir det inte många kronor över för kakelplattor därför tänkte jag att det var dags för en såndär - sälja skräp - panta burkar - leta mynt - dag...  500 spänn skramlar man ihop på ett ögonblick eller hur... För fasiken va kul det är att köpa grejer för pengar som inte finns, som man liksom inte har i plånboken med som gömmer sig i garderoberna.

Eftersom jag ändå ska plocka ur ett gäng skåp i köket och skruva ner dessa ser jag denna utmaning redan vunnen.

Jag fick för mig att jag kanske skulle testa att baka tekakor, mitt i mattepluggandet, jag som inte bakar bröd. När jag funderade på bakandet och pluggandet så funderade jag vidare i just de där banorna. Måste man bli något, kan jag inte nöja mig med att vara hemmafru och baka tekakor och tvätta resten av mitt liv ? Det är ju himla mysigt, måste man ha så höga krav på sig själv räcker det inte med att bara vara ? Är det inte detta man vill på nått vis, att få vara hemma ? Jag vet inte, jag har aldrig kännt såhär förrut men är det så himla pjåkigt  ?

Är det kanske så att mattepluggandet har fått mig att börja tveka på mina kunskaper och prestationer ? Börjar jag vackla i valet av utbildning, ja vad tusan vet jag mer än att jag aldrig kommer klara matte på distans om jag inte får hjälp av ett mattegeni

Ena stunden så slår jag igen boken och tänker att jag skiter i det, vem bryr sig jag kommer garanterat överleva utan matte B, när jag å andra siden ger mig tusan på att jag ska klara det och om "alla andra" kan så kan jag också - så öppnar jag boken igen och så rullar det på !

Jag har spenderat dagen på föräldrargrupp, vi lär oss en massa saker som jag redan visste... men ändå. Jag har aldrig gillat föräldrargrupper, tycker det blir så krystat och fjantigt. Jag har oftast varit sådär en 20 år yngre än alla andra också vilket såklart har gjort sitt. Nu tredje gången gillt på nått sätt så känner jag mig mer tillfreds med föräldrargrupper, det är supermysiga mammor med i gruppen i blandade åldrar och jag tycker faktiskt om alla... det är inte illa för att vara mig !

Tycker det känns så himla häftigt att faktiskt lära känna både mammor och barn som man ska följa under så många år framöver. Riktigt roligt.

Morgondagen ska spenderas i goda vänners lag, det ska blir lite firande av en nybliven tant. Vänner jag liksom inte trodde att jag skulle ha för 2 årsen. Faktum är att jag lär känna nya fina människor hela tiden här byn, det är mammagrupper, brukarråd, jobbarkompisar och träningskompisar ja det är kompisar till höger och vänster... Och jag som var så himla rädd för att bli ensam när jag flyttade från storstan.. tänk va fel man kan ha.

Hjalmar med gamlamormor Kerstin, tänk vilken tur vi har som får dela alla våra fina ungar med mormödrar och farmödrar i flera generationer.

Jacob fick en fågel i höstas, han ärvde den efter min gamla-mormor som gick bort. Fast faktum är att hennes fågel, den som Jacob ärvde dog strax efter gamla-mormor, men min farmor tyckte såklart att Jacob skulle få en fågel eftersom han var lovad en så hon gick och köpte en ny !

Efter ett tag fick fågeln flytta in i mitt och Christians sovrum för jag tyckte Jacobs rum var för mörkt åt den lilla.

Jag och Christian har funderat lite över lilla pips liv, hur kul kan det vara att sitta i en liten bur helt själv hela dagarna ? Ser inte så spännande ut trots leksaker och godsaker, så vi har funderat på om vi kanske ska köpa en kompis till den, eller kanske ska vi släppa ut den i rummet så fågeln kan få göra det som fåglar gör bäst - flyga.

Idag när jag skulle göra rent i hennes bur så släppte jag ut henne... Och nu får jag såklart inte in den jäkla fågeln igen. Jag glömde liksom bort en liten liten detalj - Jag är LIVRÄDD för fåglar. Åtminstånde fåglar som inte sitter inspärrade. Mitt hjärta bankar super hårt och pips hjärta bankar säkert lika hårt. Ni tycker nog att jag borde ha kollat upp allt om fåglarnas sätt att flyga in och ur buren innan jag släppte ut henne och det håller jag med om.

Ni kanske också tänker att det bara är att ta henne, hon är ju så liten, men det spelar ingen roll, det är en fågel för guds skull. Hon har en jäkla näpp och om hon biter mig kommer jag få jätte jätte ont, dessutom så kanske jag får galna fågelinfluensa ?

Jag såg att hon bajsade på golvet också, betyder inte det något ? Bajsar inte fåglar när dom är pissed off ?

Fin är hon allt, men läskig !

Jag har tyvärr inte fått ärva mammas sinne för ögonmått, vilket betyder att Christian garanterat kommer hänga om tavlorna under ett nedvärderande asgarv.. men skit i det, visst är taxarna fina ?

Jag har köpt Owe här och damerna här

Jacob tycker taxarna är lite läskiga, men han vänjer sig nog snart.

Börjar man bli gammal föresten när ens 8-åring kommer till en när man sitter vid datorn och liksom pustar och åhh:ar åt en för att sedan ställa om ljuset på datorn och frågar VARFÖR jag sitter och kisar på en svart skärm ?

Tackar tackar...

Lika glada är vi för det, Jacob är dessvärre inte så lycklig idag. Det är dags för tandläkaren. Förra gången fick vi inte upp munnen på pojkstackarn så det återstår att se hur det går idag. Tack och lov så kommer Christian hem och tar honom dit för jag fixar inte riktigt tandläkaren själv så jag överför nog lite panik på honom.

Igår när jag och Christian gjorde våran innan  vi går och lägger oss  koll på barnen så hittade vi en tomtenisse i Gabbes säng.

Det är hans sovmössa, så det så...

Ser ni föresten att Gabbe gör armhävningar i sömnen, precis som sin mamma...

Aaa just det, tapetern med grodorna på är från Happy nature och går att beställa HÄR