Som jag har längtat efter att få stå vid sidan av en plan/rink/matta eller vad det nu kan vara och heja på mina barn, att hjälpa till med korvförsäljning och köpa en massa massa lotter som gynner föreningen. Jag har väntat... och väntat, lite brottning i perioder har det blivit för Jacob men då har det framför allt varit Christian som har hängt med, eftersom han ändå tränar.

När vi flyttade hit började Jacob i scouterna och jag har dragit mitt stå till stacken vad gäller den organisationen men det är inte direkt så att man står och hejar på barnen, eller jo det gör man kanske, men inte på det sätter.

Gabriel började med fotoll nu i våras och idag ägde den första tuneringen rum, det var en halvdag inne i Uricehamn med fotboll för 7-8 åringar, jisses vilken spänning. Kommer själv ihåg när jag var i den åldern och stod med min pappas innebandyklubba och med alldeles för stort matchställ  för att möta tjejer som var många år äldre än mig... vilket pirr.

Tyvärr är inte mina små knattar särskilt samarbetsvilliga för tillfället, det hör liksom ihop med åldern, vill lite för mycket för sitt eget bästa och behärskar inte den stora vida världen riktigt ännu. Det blir svettigt när man ska springa och jaga efter dessa små, samtidigt som jag ska försöka hålla koll på Gabbe och heja på honom... Nästa gång ska småttingarna stanna hemma.... så det så.

 

Nu är jag så trött, så trött... längtar nästan efter att få lägga busarna så jag kan slänga mig i sängen med en bok... tenta på gång så det blir kurslitteratur, men sängen ändå...