Hjalmar Jonsson skulle inte varit här egentligen, han gled på ett bananskal, han snodde liksom till sig en plats i finalen.

En fripassagerare som jag fick gå runt och bära på i 9 månader. Borde inte han vara extra snäll mot mig då ? Borde inte han tassa lite på tårna åt mig då...? Han snodde ju till sig den sista platsen.

Så tänkte jag i natt, när han glodde på mig med sina klotrunda ögon och petade sina sylvassa tår i ryggen på mig... Om det är någon som ska vara snäll mot sin mamma så är det han som roffade åt sig en plats som inte fanns..

Sen somnade han och jag lyssnade till ljudet av hans sömn, hans små fötter var runda och mjuka igen och tusan vad glad jag är för att Hjalmar Jonsson kom till världen.