Nu har vi bott här på landet i 6 månader. Antagligen är det det bästa vi har gjort, att få bo i sitt egna lilla hus, utan att en snål hyresvärd ska lägga sig i. Att ungarna får växa upp på landet, med bra skola och barnomsorg, utan gäng, minikrig och droger. Här känner jag mig trygg att låta pojkarna växa upp, här kan dom släppas ut i det fria utan att dom kommer bli påkörda av en spårvagn eller bli påtvingade en attetyd som dom igentligen inte står för... här på landet är det kanon. Eller ?

Jag saknar mycket, jag saknar tillgänglighet. Jag saknar att kunna vara impulsiv utanför husets väggar, jag saknar möjligheter, jag saknar friheten. Mest av allt saknar jag mina tjejer... mina underbara vänner. Jag saknar att kunna natta barnen en fredagkväll och sen kunna sätta mig på vagnen in till stan och ta en öl med mina härliga underbara vänner.

Jag saknar allt det där, men frågan är om jag måste det... jag kanske inte måste välja ? Okej det krävs lite mer planering än innan, jag kan inte vara lika spontan och impulsiv. Men är en planerad utgång sämre än en spontan ? Det återstår att se, på lördag är det jag som åker ner till Göteborg och går ut på en spontant planerad tjejmysmiddag... det ska bli skönt med superego tid, precis vad jag behöver !

Så ja, flytten är det bästa vi har gjort !