Jag har spenderat dagen på föräldrargrupp, vi lär oss en massa saker som jag redan visste... men ändå. Jag har aldrig gillat föräldrargrupper, tycker det blir så krystat och fjantigt. Jag har oftast varit sådär en 20 år yngre än alla andra också vilket såklart har gjort sitt. Nu tredje gången gillt på nått sätt så känner jag mig mer tillfreds med föräldrargrupper, det är supermysiga mammor med i gruppen i blandade åldrar och jag tycker faktiskt om alla... det är inte illa för att vara mig !

Tycker det känns så himla häftigt att faktiskt lära känna både mammor och barn som man ska följa under så många år framöver. Riktigt roligt.

Morgondagen ska spenderas i goda vänners lag, det ska blir lite firande av en nybliven tant. Vänner jag liksom inte trodde att jag skulle ha för 2 årsen. Faktum är att jag lär känna nya fina människor hela tiden här byn, det är mammagrupper, brukarråd, jobbarkompisar och träningskompisar ja det är kompisar till höger och vänster... Och jag som var så himla rädd för att bli ensam när jag flyttade från storstan.. tänk va fel man kan ha.

Hjalmar med gamlamormor Kerstin, tänk vilken tur vi har som får dela alla våra fina ungar med mormödrar och farmödrar i flera generationer.

Jacob fick en fågel i höstas, han ärvde den efter min gamla-mormor som gick bort. Fast faktum är att hennes fågel, den som Jacob ärvde dog strax efter gamla-mormor, men min farmor tyckte såklart att Jacob skulle få en fågel eftersom han var lovad en så hon gick och köpte en ny !

Efter ett tag fick fågeln flytta in i mitt och Christians sovrum för jag tyckte Jacobs rum var för mörkt åt den lilla.

Jag och Christian har funderat lite över lilla pips liv, hur kul kan det vara att sitta i en liten bur helt själv hela dagarna ? Ser inte så spännande ut trots leksaker och godsaker, så vi har funderat på om vi kanske ska köpa en kompis till den, eller kanske ska vi släppa ut den i rummet så fågeln kan få göra det som fåglar gör bäst - flyga.

Idag när jag skulle göra rent i hennes bur så släppte jag ut henne... Och nu får jag såklart inte in den jäkla fågeln igen. Jag glömde liksom bort en liten liten detalj - Jag är LIVRÄDD för fåglar. Åtminstånde fåglar som inte sitter inspärrade. Mitt hjärta bankar super hårt och pips hjärta bankar säkert lika hårt. Ni tycker nog att jag borde ha kollat upp allt om fåglarnas sätt att flyga in och ur buren innan jag släppte ut henne och det håller jag med om.

Ni kanske också tänker att det bara är att ta henne, hon är ju så liten, men det spelar ingen roll, det är en fågel för guds skull. Hon har en jäkla näpp och om hon biter mig kommer jag få jätte jätte ont, dessutom så kanske jag får galna fågelinfluensa ?

Jag såg att hon bajsade på golvet också, betyder inte det något ? Bajsar inte fåglar när dom är pissed off ?

Fin är hon allt, men läskig !

Jag har tyvärr inte fått ärva mammas sinne för ögonmått, vilket betyder att Christian garanterat kommer hänga om tavlorna under ett nedvärderande asgarv.. men skit i det, visst är taxarna fina ?

Jag har köpt Owe här och damerna här

Jacob tycker taxarna är lite läskiga, men han vänjer sig nog snart.

Börjar man bli gammal föresten när ens 8-åring kommer till en när man sitter vid datorn och liksom pustar och åhh:ar åt en för att sedan ställa om ljuset på datorn och frågar VARFÖR jag sitter och kisar på en svart skärm ?

Tackar tackar...

Lika glada är vi för det, Jacob är dessvärre inte så lycklig idag. Det är dags för tandläkaren. Förra gången fick vi inte upp munnen på pojkstackarn så det återstår att se hur det går idag. Tack och lov så kommer Christian hem och tar honom dit för jag fixar inte riktigt tandläkaren själv så jag överför nog lite panik på honom.

Igår när jag och Christian gjorde våran innan  vi går och lägger oss  koll på barnen så hittade vi en tomtenisse i Gabbes säng.

Det är hans sovmössa, så det så...

Ser ni föresten att Gabbe gör armhävningar i sömnen, precis som sin mamma...

Aaa just det, tapetern med grodorna på är från Happy nature och går att beställa HÄR

Vi har under en längre period letat efter en skänk att ha i hallen. Vi har en liten extremt opraktisk hall och det är lite ironiskt att det just i detta huset har bott två storfamiljer med tvillingar... eller bor... ja alltså inte just nu då, men dom som bodde här innan hade också tvillingar och hade fem ungar. Huset är defenitivt inte byggt för tvillingfamiljer.

Ja hallen är opraktisk och ser inte direkt inbjudande ut, antagligen för att det är så rörigt. Skor precis överallt och faktum är ju att tvillingarna inte har skor ännu så värre lär det ju bli.

I vilketfall , tillbaka till skänken. Vi har sökt med ljus och lyckta efter en trevlig skänk att ha i hallen. Funktionalitet är kanske det viktgaste, men vi vill ändå ha något som vi tycker är snyggt och som passar våran stil. Vi har gått igenom blocket i flera månaderstid, kollat av med vänner och bekanta och kollat på loppisar men inget har passat.... tills idag ! Idag åkte jag in på en loppis som ligger i grannbyn, samma by som har den fantastiska second hand butiken.. fast detta är en riktig bonnaloppis kan jag lova. Grejer preciiiiis överallt... jag kom ungerfär 1 meter in i lokalen sen var det tvär stopp. Sofforna stod på hög och man såg inte ens bort till andra änden av rummet. Det jag såg när jag spejade över alla prylar var ett fantastiskt bord med tillhörande stolar... men okej ett bord behöver jag inte så jag frågar mannen som jag bara antar jobbar där om han kanske har en skänk och sälja. Det fanns en skänk, en väldigt fin och Annelie- passande skänk men det var hans sambo som drev loppisen så jag var tvungen att prata med henne. Under tiden stod jag och fantiserade ihop en summa hon kanske skulle kunna tänkas sälja skänken för... 1000 eller 2000 kanske... ja 2000 har jag sett att man kan få en sånhära skänk för på blocket så det verkar ju rimligt, fast det hade jag INTE råd med, vi har ju ett sparar år ! (tråk - inte köpa nått - år)

Ja den lite halvtokiga,  fast very trevliga kvinnan kommer tillbaka från dass och jag frågar då om jag kan få köpa skänken... Njjjaaaa hmm igentligen så är det tänkt så att man ska köpa det tillsammans med ett bord och ett par stolar som liksom hör ihop med skänken... okej okej är de DET bordet och så pekar jag såklart på det superfina bordet som jag först la märke till när jag spejade runt i lokalen.

- ja precis sa den lite tokiga kvinnan (men trevilga återigen)

- okaj okaj tänkte jag, jag chansar på och drar hon till med flera tusen tusenlappar så kan jag ju charma henne på mitt speciella vis och kanske ... kanske kan jag få köpa skänken utan bord och stolar för lite mindre pengar än vad hon en gång hoppats på... Hur mycket har du tänkt då, frågar jag lite "tufft"

- JOooo kanske hade jag tänkt mig... fyra

( ohh shit fyra TUSEN... uj uj uj.. hur ska jag pruta ner det till sådär en tusenlapp)

- ähh fyra hundra... ja för allt då.

Nu vill inte jag vara den som är den ( kände för att lägga av ett gapflabb och dansa indiandansen ) men ja jag tog grejerna och liksom tackade för mig. Fast hur tusan ska jag få hem allt tänkte jag och det tänkte den halvtokiga, trevliga kvinnan också som helt appropå tillkallade sin sambo och satte honom i arbete.

- Kör detta till Blidsberg !

- ähh hmm

- Det fixar du väl, det är ju bara en halv mil eller så...

- ähh aaahh

Här kommer då jag in och räddar karlstackarn... kanske är skänken liiiite tung. Vi kan ju komma i morgon och hämta allt tillsammans med min man ?

Ja den stackars mannen pustade ut och tyckte det lät som en himla bra idé. '

Så i morgon blir vi 400 kr fattigare men en skänk / bord/ stolar rikare ... woohhoo.

Såhära ser det alltså ut nu, i morgon ser det nog annorlunda ut... kanske om vi inte ska shabby chica skänken först.

Denna gången blev det nästan tvärtom, eftersom det skulle bli två var jag totalt inställd på att det skulle  bli överjävligt och superstressigt, jag skulle vara trött och ofokuserad nästan jämt. Jag var till och med lite besviken i perioder. En liten sladdis hade jag kunnat tänka mig, men två ?

Nu har det snart gått tre månader, när Jacob var tre månader hade jag redan börjat jobba. När Gabriel var tre månader var katastrofen ett faktum. Nu är våra små pösbullar tre månader och vi njuter mer än någonsin och jag är så otroligt tacksam och lycklig över att ha fått möjlighet att uppleva allt detta igen.

Det ända jag känner för att göra på dagarna är att åla omkring på golvet och prata bebisgojja och det är också det ända jag måste göra. Ja och hänga lite med de stora grabbarna också såklart vilket är skoj det också...

Jag lever livet och det är ta mig tusan första gången någonsin...

Nu känner jag mig något vettig igen, men jag är alltid väldigt trött denna tiden på året. Det kommer gå upp och ner fram till april ungefär... Det är egentligen nu man ska dra iväg på solsemester, det säger vi varje år men det blir aldrig av.

Igår var vi till Bvc för lite vägning och mätning, Bvc-läkaren var där och checkade läget också.

Hjalmar väger nu över 7 kilo och hans "kurva" går rätt upp...

Lovis väger 5200 och hennes kurva är lite mer normal, eller normal är ju såklart Hjalmars kurva också.... Bara lite annorlunda.

Som sagt det är så otroligt roligt när man hör och ser hur barnens värld växer, har en annan liten kille som också har upptäckt något nytt och spännande i livet.

Igår åkte vi hem till mina föräldrar och åt fantastisk god mat, mamma hade vart duktig och gjorde Gi-mat till mig. Mamma och pappa tog bebisarna så jag och Christian fick sova hela natten. Ingen träning har det blivit bara en massa frosseri, men det har det ta mig tusan varit värt.

Jag har ju som ni vet en fäbless för gamla kläder så mamma plockade fram en låda med kläder från när jag, Pernilla och Cathrine var små. Jätte roligt att kunna använda sånt igen...

Tyvärr har jag fortfarande ont i magen, känns så himla tråkigt och jag börjar nästan bli lite orolig. Funderar på om det är kosten som inte är bra, man äter ju en hel del fett. Jag ska nog se om jag kan ändra lite, kanske äta annan typ av fett, lägga till lite mer kolhydrater men ändå satsa mest på protienet ? Vatten dricker jag massor så det är nog inte det som är problemet...

Rosiga goa kinder efter morgonpromenaden, precis som det ska vara...

Äter turkisk yoghurt till frukost men tycker den är lite tråkig och lite fet. Brukar blanda i bär och kardemumma. Kardemumman har jag i för smakens skull men tänkte att den kanske är nyttig på nått sätt, kryddor brukar ju ha positiv inverkan på vårt mående.

Hittade detta på www.dietguiden.com

Så ja det verkar ju bra, fortsätter smaksätta med kardemumma med andra ord.

Idag har jag mest vilat, men har förrutom det försökt mig på att sy gardinskensfästen på gardinerna. Det gick sådär. Började faktiskt förra veckan men symaskinen "gick" sönder... bara sådär ! Svärmor var här och lagade den stackars maskinen och lät hälsa att jag inte skulle vara så aggro när jag syr. Så jag gjorde ett försök till i dag och det gick väl ungefär såhär...

Jag började sy på ett förkläde i stället... jäkla gardiner !

Hade ändå tänkt att ha en vilodag från träning idag så det passade ju bra, vila måste man också göra annars blir det inte bra.

Kan säga att jag har gått ner 6 kilo, vägde mig på den vågen som jag hade vägt mig på först, alltså i gymmet och japp 6 kilo. På 1.5 vecka. 6...6,6,6,6,6,6,6,6,6... ni fattar nog !

Jag har börjat käka lite mer kolhydrater nu, pasta och potatis, lite lite bröd. Det var lite för tungt att träna, vara bebismamma och samtidigt vara tom på kolhydrater. Meningen är ju att jag ska känna mig stark och uthållig mer än att tappa vikt.

Nu ska jag krypa ner med bästaste pösbullarna och vila, vila, vila.

Jag kommer ihåg min lillebror i denna, vi satte en liten prins/prinsesskrona på hans huvud och tyckte han var det finaste lillebrorsan i hela världen. Jag ska spara dräckten här hemma tills han själv får barn, den är nog säkrast hemma hos mig. Visst är det lite roligt att man så tydligt kan se på plaggen vilket årtionde de är ifrån. Lovis byxdress från 70talet skiljer sig väldigt mycket från denna som är från 90talet.

Ja det bor ju två snygga killar till i detta huset. Jacob ska fixa frillan på morgonen, det är himla viktigt förstår ni. Om han har snygg frilla så kollar inte folk på hans tandkött... Fattar ju vem som helst. Gabbe fixar givetvis frillan för att Jacob gör det, alltid ett steg bakom storebror. Det är himla häftigt att ha stora barn ska ni veta, ni som alltså har bebisar nu. Det är så facinerande att följa deras lilla värld som liksom bara blir större och större...

(tandkräm i mungipan bjuder vi på)

Vill bara visa en annan supersöt klänning som jag köpte igår. 40 kr, har jag sagt det eller ? Jag är helt såld.

Jag är egentligen emot att ha med sig barn till träningar och gym, de hör liksom inte hemma där. Träning handlar om så mycket mer än fysisk aktivitet, det är nerladdning och uppladdning. Man måste fokusera, motivera, koppla av och koppla på... ja det är mycket som händer i kroppen och knoppen när man tränar.

Säg att en tja typ fyrabarnsmamma har EN ledig kväll i veckan som hon kan komma hemifrån och har möjlighet att träna på då vill kanske denna kvinna inte mötas av ett gym fullt av ungar i olika åldrar. Det är vad jag tycker och så har jag alltid tyckt. Men jag bryter alltså nu mot mina egna principer, sålänge det inte är någon uppe i gymmet alt att bebisarna sover så tränar jag på.

Väl hemma var det dags för frulle och det är ju som bekant svårt att hitta nått gott som fyller den funktion jag är ute efter... Det blev Keso men alltså det är så fruktansvärt äckligt. Då har jag ändå äpple och kanel i, men nej tack !

Det fick bli en protiendryck i stället...