Då har det gått en vecka till, det börjar rulla på i en faslig takt men jag klamrar mig fast minsann. 

Man kan nog tänka att jag är lite egoistisk och lite galen som lämnar halva min familj här i Blidsberg och sliter upp de andra två från sin trygghet och verklighet och tar med dem till Lödöse. Jag ifrågasätter mig själv ganska ofta och funderar på om jag verkligen gör rätt, borde jag kanske vänta lite ? Hur påverkar mina val barnen ? 

 

Men så finns det människor i vårt liv som verkligen finns där och påminner om att allt går, bara vi gör det tillsammans. Om man hjälps åt och finns för varandra som kommer detta funka... det kommer inte bli lätt men vi kommer klara det !

När jag titta på Lovis där hon låg och sov i "vårat" rum hemma hos mormor och morfar så kände jag att även eller framför allt barnen drar sitt strå till stacken, det är dem som gör det största jobbet men det är ju också för deras skulle på nått vis... Ja jag fick iallafall en känsla när jag såg denna bilden och det är just det - Vi klarar detta för vi har varandra !