... inte ! Fy vad retsamt alltså, igår var vi helt säkra på att vattnet hade börjat sippra ut. Jag var blöt i brallan och fick liksom vatten på handen om jag hade den mellan låren. Eftersom vi aldrig har varit med om en spontan vattenavgång blev vi ganska glada, pirriga och lite små nervösa här hemma... Christian tyckte jag skulle ringa in till förlossningen för att kolla läget lite, barnmorskan jag fick prata med gjorde väl ganska klart för mig att det inte var vattnet som hade gått, när vattnet går är det ingen tvekan om det sa hon. Jag har ju hört många som har varit tveksamma och eftersom det är tvillingar tänkte jag att det kanske var tvåans vatten som hade börjat sippra och att ettan då låg i vägen för att det skulle komma en fors... men det trodde hon inte. Jag skulle såklart återkomma om det fortsatte komma vatten eller om det blev en "riktig" vattenavgång... efter att jag la på luren kom det inte EN jäkla droppe till ! Jag tog ingen citodon igår kväll ifall att det var nått på gång så tänkte jag att citodonen skulle få det att sluta, vilket resulterade i att jag låg och tjurade hela natten... KOM UT !