Jag har varit vansinnigt nervös den senaste tiden, jag tror att några i min närhet har börjat fundera på om jag börjar tappa förståndet helt. Faktum är att jag var väldigt väldigt nära att bryta ihop igår kväll, efter första dagen på nya jobbet kände jag att kroppen skulle gå i tusen bitar, vartenda ben värkte.
När mannen är på resande fot brukar pojkarna passa på att sova brevid mig, det är mysigt för alla tre... eller ? Jacob eller snarkarkungens son som jag brukar kalla honom väsnas mer än en överviktig valross och Gabbe vispar runt i sängen som en virvelvind. Jacob blev arg på Gabbe (i sömnen) för att han sparkade honom i ryggen, vilket ledde till att Jacob tog ett grabbatag om Gabriels arm, nöp till och väste bestämmt att han skulle skärpa sig. Det resulterade i att lillebror kissade på sig och ja ni fattar - ingen vidare sömn åt mamma Jonsson !

Jag skulle upp klockan 06.00 i morse för att idag var dagen, den stora dagen då min uppkörning var. Ingen visste något, jag var noga med att få alla och tro att uppkörningen skulle inte bli av förrens i juli. Jag orkar inte med pressen, fast igår kväll var jag nära att ringa någon för lite stöd och pepp... ALDRIG har jag varit så nervös ! Men det gick bra och körkortet är mitt...

När jag kom hem gick jag raka vägen upp och la mig, jag var helt slut i kroppen och knoppen.

Nu borde jag inte vara nervös längre va ?




pappersbiten som gör mig till en laglig bilförare, tänk vad en liten bit papper kan göra.