Jag älskar att komma hem till mitt hus, MITT hus ! vi hade längtat länge efter att få äga vårt eget boende. Jag tror att mycket av den längtan igentligen berodde på vår förra hyresägare och hans sätt att totalt prioritera bort huset vi bodde. För lägenheten, som var en våning på en villa var faktiskt fin. Vi hade dessutom en stor altan, trädgård som anslöt till kommunens park, och nära till stan men ändå inte för centralt. Vi bodde riktigt bra igentligen, men vi (jag) vantrivdes fruktansvärt, inte förrens nu inser jag hur mycket jag igentligen vantrivdes, tillslut hatade jag att bo där.
Vi letadade efter ett hus länge, vi var noga med att vi absolut inte skulle köpa något för sakens skull utan det skulle kännas rätt i hjärtat när vi väl hittade "vårat" hus. Vi letade framför allt i Torslanda, Göteborg och det var där vi trodde att vi skulle bo. Men en dag när jag satt på jobbet kikade jag på hus i svärföräldrarnas by och tror ni inte att jag hittade HUSET som var allt vi ville ha och dessutom till ett pris som faktiskt var hanterbart. Efter lite snack med mannen så bestämmde vi oss för att åka och kika på det, och det var kärlek, huset var vårt. Synd  att det inte bara var vi som älskade den gamla lanthandel/villan och vi fick storstryk i budgivningen. Känslomänniska som jag är blev jag lite smått hysteriskt och tyckte att livet var fruktansvärt orättvist. Vi kunde aldrig flytta till Blidsberg, hur skulle det kännas att se vårt drömhus varje dag utan att få bo där ? Men vi började ändå fundera, något lockade oss ändå till landet och var det någonstans vi skulle bo så var det där. Vi kikade på ett annat hus men det var inget för oss, däremot var det något för en annan familj och den familjen hade ett hus de var tvugna att bli av med - hänger ni med ? Det var deras hus vi köpte. Det var inte alls likt det första huset vi blev kära i, inte det minsta men ändå kände vi direkt, nästan mer än första huset, att HÄR ska vi bo !



Det vi inte riktigt förstod när vi köpte huset var hur vedpannan fungerade, hur ska en bra vedpanna vara ? Det var inte en av de frågor vi ställde oss. Vi insåg ju närmare hösten vi kom att något inte stod helt rätt till och att värmesystemet var total katastrof. Men när man är nykär kan man stå ut med det mesta och vi tänkte nog att den första vintern pallar vi, att det skulle bli den kallaste vintern på 1000 (?) år hade vi inte med i beräkningarna. Vi fryser fortrande och väntar helt desperat efter våren. Innan nästa höst kommer vi instalera en ny panna med alla dess tillbehör, dessutom ska en braskamin in i vardagsrummet. Jacob och gabriel har en värmefläkt i sina rum för att dom inte ska frysa ihjäl, jag och Christian värmer varandra. Om det är värt det - mer än någonsin !



Just en sånhär vill jag ha, vad Christian vill har jag ingen aning om... så det blir nog en sånhär !