Jag är så kluven. Det är så svårt att veta vad som är rätt eller fel. Det är ju meningen att jag ska börja plugga nu i höst, ja om några veckor bara. Jag var helt inställd på att börja ända till sommaren, då kände jag bara nej nej nej... jag är inte redo, barnen är inte redo ( eller så skyller jag bara på barnen) Jag vill inte pendla alla mil fram och tillbaka till skolan, sen vidare till mamma för att lämna bebisar. Vi har ingen fritidsplats till Jacob och Gabriel, vi kommer få betydligt sämre ekonomi, men betydligt fler utgifter...så jag bestämde mig för att vänta ett år till om det gick bra för skolan. Det kändes skönt att ha fattat det beslutet, tills nu... för nu har jag ångrat mig ... igen, nu känner jag för att börja till hösten. Tänk vad lätt det hade varit om skolan hade legat i Borås eller Skövde, då hade jag inte behövt släpa på två bebisar över halva västsverige och jag hade inte behövt känna att de stora pojkarna antagligen kommer träffa mig endast på helgerna... Jag läste två kurser på distans nu i vår och det var inte helt lätt så det kommer bara vara plugg plugg plugg... 

Men så känner jag att det hade vart så skönt att börja, jag behöver komma ut och träffa vuxna människor, jag behöver stimulans och utveckling, jag behöver få sätta tänderna i denna nöt helt enkelt. 

Vi får anpassa oss till det nya livet både ekonomiskt, praktiskt och med tiden... Vi får lära oss att planera helt enkelt. Som alla andra !