Nu börjar jag bli rädd ! Inte för snittet eller för att det kommer bli läskigt med det fysiska. Det jag är rädd för är den gigantiska förändringen som kommer bli i familjen.



Här sitter två slappisar i soffan, om några timmar är dom påväg hem till mormor och morfar för att ha höstlov. Det var bestämt sen innan och grabbarna har såklart sett framimot detta länge. När de kommer hem igen är ingenting som vanligt längre, barnaskaran har fördubblats.

Jag är nervös eller ja rädd för hur det kommer att bli här i våran lugna lilla oas. Jag vet att det är löjligt och att vi kommer anpassa oss fort som attans alla fyra, samtidigt tror jag inte det är en jätteovanlig känsla jag har.

Satan i gatan vad jag kommer sakna pojkarna denna veckan, tycker inte alls om att lämna bort dom. Fast va fruktansvärt det hade varit om dem aldrig fick åka iväg till någon utan mig för att JAG inte klarar av det.

Nej idag är jag inte mig själv riktigt, går runt här hemma och lipar, familjen kollar på mig med stora ögon och undrar vad det är som händer. Fattar ni inte, det kommer aldrig bli som vanligt igen, när ni kommer hem finns det två bebisar här... men nej dom fattar inte, varför gråter du för det undrar dom bara och Christian, ja han bara skakar på huvudet - dom (kvinnor) är sådär säger han till sina söner, det är bara att ni vänjer er !