Hon undrade om inte jag kunde ta Gabriel till öppna förskolan, eller kanske ta med mig någon kompis hem ! Det kan jag säkert om några månader när jag har fått sova mer än 1-2 timmar per natt och när bebisarna har blivit större och starkare så de klarar av att möta massa barn som bär på en herrans massa basiller. NU är läget annorlunda och det är himla synd att det inte finns något typ av flexibelt tänkande.

Det är samma regler för alla, bla bla, tänk om alla skulle ändra sina tider, bla bla.... Ja TÄNK om alla familjer var lika ! Tänk...

Ibland får jag känslan av att folk tror att JAG inte vill ha honom hemma, det vill jag. Det är jättemysigt att ligga på soffan och kolla på film en hel dag - EN dag inte alla dagar i veckan. Det handlar inte om att jag inte vill vara med Gabriel eller att Gabriel inte vill vara med mig. Det handlar om behov...

Tanten avslutade samtalet med att jag skulle höra av mig igen om läget blev ohållbart - va fasiken menar hon med det ? Det är ju NU läget är jobbigt, det blir ju bättre med tiden. Om ett par månader tar jag förgivet att bebisarna sover hyffsat bra på natten och att det finns både tid och ork att åka till öppna förskolor och bjuda hem kompisar... och när är det ohållbart föresten ?

Som jag har skrivit tidigare så är jag väldigt envis och trotsig dam och jag ska nog få till det på sånt vis som jag anser är bäst för Gabriel , det är synd att man ska behöva bli så jäkla förbannad bara !

Och man får tycka att jag är jätte dum och ego, det kanske jag är men i vissa fall får man vara det !

Så här arga är vi idag...