Jag kanske har varit lite pustig och stöning den senaste tiden, kanske har jag klagat och tjatat om hur trött jag är ? Man är trött när man har minimänniskor som vill äta på nätterna, det är jobbigt och det är faktiskt okej att tycka det. Det är okej att vara trött, lite ledsen och uppgiven såhär den första tiden med småbarn. Är det första gången har man dessutom ingen aning om vad som kommer härnäst... det har jag turen att veta och jag njuter nästan av nästa steg i utvecklingen i förebyggande syfte, utan att stressa fram det... jag vet vad som kommer och det gör mig både lugn och upprymd på samma gång.